att springa naken genom skogen

det är så slutgiltigt. nu är det slut på riktigt. för sent, slut, aldrig mer. en skräckblandad, bitterljuv lättnad sprider sig genom blodet och når ut i hela kroppen. jag trodde väl någonstans att det skulle lösa sig så att vi kunde leva lyckliga i alla våra dagar. det var bara önsketänkande. det kommer aldrig bli så. och det är helt OK. jag klarar mig bra ändå, antagligen bättre. ändå känns det en smula.. snopet.