att springa naken genom skogen

det är så slutgiltigt. nu är det slut på riktigt. för sent, slut, aldrig mer. en skräckblandad, bitterljuv lättnad sprider sig genom blodet och når ut i hela kroppen. jag trodde väl någonstans att det skulle lösa sig så att vi kunde leva lyckliga i alla våra dagar. det var bara önsketänkande. det kommer aldrig bli så. och det är helt OK. jag klarar mig bra ändå, antagligen bättre. ändå känns det en smula.. snopet.

turn down these voices inside my head

jag försöker mest förstå och tolka det som försiggår i mitt huvud, och utanför det. det är fruktansvärt svårt. det är mycket svårare än vad man tror att det är, även när man gör det. jag tror att man måste hitta lösningarna som löser upp de flesta knutar och får livet att verka så fasansfullt mycket enklare. fast det kanske bara är en synvilla? en illusion? ren inbillning?

egentligen kanske det är precis lika lätt eller svårt hela tiden, och kanske man bara behöver byta ut sitt tankesätt och sluta vela och fundera och grubbla och tänka och filosofera så mycket. man kanske bara ska.. leva? det är lätt att leva om man bara vill överleva. man bara är. men att bara vara och att verkligen leva är två skilda saker. och det är mycket, mycket svårare att verkligen leva.

men nu är vi off-topic. egentligen, if I may be so bold, tror jag på empirisk erfarenhet. att uppleva saker och lära sig livsläxor är viktigare än något annat. visst, andra homo sapiens kan ju berätta för dig om sitt liv och sina misstag och sina upplevelser, men om du verkligen ska veta hur det är, finns det bara ett sätt att ta reda på det. gör det själv.

dra åt helvete, jag kommer explodera.

jag känner mig instängd. jag vet att jag kommer ut igen, men det är så jävla svårt att öppna dörren.. då ser alla mig, allt jag har gjort fel och jag får ingen chans att dölja något mer. jag står där, spritt språngande mentalt naken och ni kan skratta, skratta, skratta tills det krampar i era oskuldsfulla magar. ni kan peka och hånle, säga "där är bruden som fuckade upp det för sig, om ni inte aktar er blir ni som hon" och sedan hålla för ögonen på era små och gå därifrån med stora flin som blottar era gamla, gula, fula tänder.

jag är minst lika bra som er. MINST. antagligen bättre. så håll käft och sen ba fortsätt med det.

men du vet ju att löften är till för att brytas

det känns lite som om jag håller på att bli sjuk i huvudet. som om jag sakta förlorar min retorik och grammatik och tappar mitt språk som en plånbok ur bakfickan på ett par trasiga Levi's. min dumhet gnager på min hjärna, tvingar ut mitt intellekt och fräter bort all information som syra. snart är det bara en tom skalle kvar, och ropar du på mig så studsar mitt namn fram och tillbaka mot dess kala väggar. jag har träffat andra som har blivit så här, men jag trodde aldrig att det skulle bli jag. jag lovade mig själv att det aldrig skulle bli jag.

jag öppnas i slutet

ibland känner jag mig så nervös i onödan. jag vet att jag är nervös, och jag vet att jag är det i onödan. på ett sätt gör nog vetskapen om att det är i onödan bara det hela ännu värre och mer intensivt. ett hål som gror, växer och förvandlar mig till ingenting.

it ain't possible to live unless you're crossing somebody's line.

ibland undrar jag varför jag döljer så mycket från andra. det är lite som om jag lever paralella liv vars portar bara jag har nycklar till. de i det konkreta livet känner inte till de i det abstrakta livet, och vice versa. och det är precis när jag står på tröskeln mellan de båda världarna som jag alltid undrar vad fan jag håller på med.

you don't form in the wet sand. you don't form at all.

jag känner en viss lättnad när folk röker. jag vet inte riktigt varför. på något vis är det som att rökare är en smula mer liberala, men det kanske bara är jag som har fått det för mig. det kanske är så att rökare känner att de inte har något att säga till om, eftersom att de trots allt röker. så alla andra får knarka och knulla vem de vill eller supa kl11 en tisdag, för rökarna röker ju. allt blir mer OK ihop med rökare. lite så känner jag att det är. det kanske är därför jag tycker om dem. eller så är jag en riktigt bullshitter, i don't really know.