jag har haft ångest i hela mitt liv. och det är inte över än. det är inte slut, det är inte nog. jag måste lära mig leva med det här. hur lär man sig leva med något som regelbundet talar om för en att här tar allt slut, nu är livet över, det finns inget du kan göra för att må bra, allt som finns är evig smärta. shit, jag är inte naiv! jag förstår att jag kommer kunna må bra. jag mår bra ibland. jag försöker aldrig, och har aldrig försökt, dölja vad jag känner. mår jag dåligt ser man det på mig. men även om jag är glad korta stunder, så känner jag alltid hur någonting gnager. och jag måste lära mig leva med det. det skrämmer mig lite.
när man är ledsen finns det oftast en anledning till varför man är det. hur liten den än är, så är den åtminstone oftast befintlig(that's what she said!). när jag är ledsen finns det oftast ingen anledning till det. det bara är så. tomheten överväldigar mig och sen måste jag ligga och gråta en stund över ABSOLUT INGENTING för att må bra igen. det känns ju skevt. konstigt. fel. men jag måste göra det. knäppt va?
det är inte kul att lära sig leva när det händer så mycket på insidan. det är coolt samtidigt om det gör ont överallt hela tiden. det känns som om jag kommer explodera, alternativt implodera av allt tryck utifrån. vi får se. jag tror att jag kommer klara mig ganska bra. om inget annat är jag rolig och snygg. det kommer man långt på, har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar