I'm not calling you a liar, just don't lie to me

jag är så trött på att vara en vän, en syster, en älskarinna och en hemlighet. jag vill lägga alla kort på bordet, jag vill inte såra andra och jag vill framför allt inte fucka upp igen. det värsta är att det är jag, som bara spelar en biroll i hela spektaklet, som inser hur skev situationen är.
och det gör mig en smula rädd.

kompitabel

med en känslomässigt förvirrad själ, ett segt men knökfullt och fantastiskt liv, i en röra där gamla räkningar, tomflaskor och ringar ligger jämte tokigt olika böcker som Egalias döttrar och Walking dead, kommer jag nog alltid att ställa mig själv frågan; vem fan är jag?